anidenbesta

Att förlora dig var som att leva i en värld utan luft Jag är ensam nu, ville aldrig se dig gå Du sa att du ville prata, att det var viktigt. Jag tänkte inte så mycket inför det.. Minns att vi var hemma hos dig, jag noterade att din mamma bytt gardiner. Du sa att vi måste göra slut. Göra slut. Du fortsätter prata med en viss oro i blicken. Men jag hör absolut ingenting. Det enda jag hör är "göra slut", spelas upp gång på gång i mitt huvud. Den dagen, den stunden, dog en stor del av mig. Den försvann där. Jag lyssnar till din förklaring, och märker knappt att tårarna rinner nerför mina kinder. Du försöker krama om mig men jag drar mig bort. Går mot dörren och känner sorgen gripa tag. Innan jag lämnar huset för gott vänder jag mig om och ser att du gråter. Rusar ut från din gata, går i strålande solsken hem. Fan vad jag hatar våren. Jag saknar dig så mycket..